Fredrik Reinfeldt uttrycker i en förvirrad intervju i Sydsvenskan sin avsky för SD som på något oklart sätt kopplas till statsministerns egen bakgrund – att hans farfars farfar var en svart cirkusartist som “hade en romans” med ett lettiskt hembiträde.
Något som borde varit en fråga för ministern själv och en bra terapeut i den freudianska skolan kanaliserar Reinfeldt i stället till sitt politiska uppdrag i form av irrationellt hat mot ett riksdagsparti och genom förvirrade uttalande som “alla svenskar är invandrare” T.o.m. Sydsvenskans reporter reagerar på att Reinfeldt har en personlig antipati mot SD som inte verkar alldeles sund.
Just när TV-såpan Allt För Sverige rullas upp i SVT så går anti-svenskar på högvarv i sin upprördhet över att programmet försöker visa ett genuint Sverige med alla nationalsymboler närvarande. Att detta kan vara provocerande säger oss hur illa ställt det är med Sverige. Anti-svenskarnas kanske viktigaste företrädare är statsministern själv, Fredrik Reinfeldt. Hans samlade hat mot nationalstaten riktar han mot SD som om det var dessa som har skapat nationsgränserna. Reinfeldts avsky mot SD tar sig bl.a uttryck i haranger som följande:
– SD menar att det finns ett “vi”, och viet ska skyddas mot “dom”. Ska dom få bli del av viet, så ska det vara rejäla trösklar och inträdesprov. Och för att visa att dom inte är riktigt lika bra och inte att lita på, så får dom bara tillfälligt tillhöra vi, för att vi ska se att dom sköter sig. Annars åker dom ut.
Det Reinfeldt förenklat och lågstadiemässigt raljerar över är i själva verket en – i motsats till hans egen – ansvarsfull migrationspolitik där vi kontrollerar om påstådda asylanter verkligen är detta, om de som kommer hit är intresserade av att bli en del av Sverige, arbeta och bidra eller har helt andra avsikter, där det ställs krav på att den som vill belönas med fullvärdigt medborgarskap har vissa kvalifikationer som man rimligen bör kunna förvänta sig av en naturaliserad svensk medborgare, krav som de flesta andra länder ställer men som Reinfeldt vill framställa som främlingsfientliga.
Reinfeldt gör sig dum när han antyder att begreppet “dom” skulle vara något imaginärt. “Dom” finns, till följd av en naiv och ansvarslös migrationspolitik, påtagligt konkret och tyvärr i alltför stor utsträckning i Sverige. Invandrare som lever på bidrag, som fuskar med bidrag, som är grovt kriminella, som inte respekterar den svenska demokratiska och jämställda värdegrunden utan vill pådyvla oss medeltida kultur och religion med teokrati och kvinnoförtryck, som inte vill bli en del av Sverige utan isolerar sig i enklaver där man odlar uppfattningen om att leva i exil i fiendeland.
Reinfeldt avskyr vidare i artikeln och gör sådana anmärkningsvärda uttalanden som att hylla den förra socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin medan han ser efterträdaren Håkan Juholts nostalgiska folkhemsretorik som att flirta med främlingsfientligheten. Sahlin hade “ryggrad” menar Reinfeldt. Han tar också upp det socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalus utspel om villkorade medborgarskap:
– Reepalu köper in vi-och-dom-tänkandet, vilket är kärnideologin hos den främlingsfientliga rörelsen.
Att Reepalu har en historia som en av Malmös främsta massinvandringskramare och att hans förslag snarast var avsett att tidigare än idag kunna ge medborgarskap åt de skötsamma invandrarna har Reinfeldt antingen inte begripit eller väljer medvetet att inte låtsas om. Därefter trär Reinfeldt på allvar foliehatten över flinten:
– Alla vet varför man röstar på dem – det är ett främlingsfientligt erbjudande som Jimmie Åkesson kan låta marktrupperna ägna sig åt. Sedan kan han själv få stå och prata välfärd och 1950-tal och allt vad han håller på med. Han har ju till och med gjort en poäng i något år av att han inte anser sig prata om invandring. Det kan bara förstås om man ser arbetsfördelningen. Då måste man följa på nätet vad de ägnar sig åt. Hur de beskriver människor som obehagliga. Och det är detta jag utsätts för också.
Reinfeldt anklagar nu alltså Jimmie Åkesson också för att denne inte pratar om invandring!? SD:s partiprogram antyds vara blott en dimridå. Bakom kulisserna har Åkesson & Co anlitat icke närmare definierade “marktrupper” (ordvalet ska förstås associera till stöveltramp, bruna skjortor och röda armbindlar) som gör det smutsiga jobbet åt partiet.
Och Reinfeldt är minsann också “utsatt”. Han har rentav blivit kallad för så fruktansvärda saker som “svenskfientlig”. Lite förvånande är det att Reinfeldt finner detta märkligt, mot bakgrund av den avsky med vilken han bemöter den Sverigevänliga folkrörelsen och i skenet av hans egen tes att man inte ska bli förvånad över att man får skörda hat om man sår hat.
I de trupper Reinfeldt talar utgör diverse nätsajter – tvivelsutan också Avpixlat – en central del där man “beskriver människor som obehagliga”. Vilka människor det är som framställs på det sättet preciserar statsministern dock inte. Vi undrar på vilket annat sätt Reinfeldt anser att man bör beskriva människor som kommer till vårt land under förespegling om att behöva en fristad från krig och förtryck och som sedan återgäldar Sveriges gästfrihet genom att begå grova brott, överutnyttja välfärdssystemen, sprida antidemokratiska idéer och uttrycka en allmän fientlighet gentemot det svenska samhället och svenskarna.
Sydsvenskans reporter Niklas Orrenius som knappast gjort sig känd som en stor SD-vän uttrycker inte bara förvåning över Reinfeldts personliga anti-SD-fanatism utan upplever uppenbarligen att han behöver balansera upp statsministerns ensidiga hat. Bl.a. konstateras att Reinfeldt internationellt sett har dragit iväg med hela partiet i en udda riktning:
Den svenske statsministerns hårda attacker mot Sverigedemokraterna och den främlingsfientlighet han anser att partiet står för är ovanlig i ett europeiskt perspektiv. Reinfeldts borgerliga kolleger i Europa – politiker som Frankrikes Nicolas Sarkozy, Storbritanniens David Cameron, Tysklands Angela Merkel och Danmarks Anders Fogh Rasmussen – gör istället invandringsskeptiska uttalanden. De ifrågasätter mångkulturalism och har ibland pekat ut muslimer eller romer som särskilt problematiska.
Även rent politiskt sticker Reinfeldt och Sverige ut i Europa. Genom regeringens uppgörelse med Miljöpartiet om invandringspolitiken har Sverige faktiskt, ett år efter att SD kom in i riksdagen, fått generösare invandringsregler än tidigare. Reglerna för anhörig- och arbetskraftsinvandring lättas upp. Papperslösas rätt till vård stärks.
Orrenius låter också en motröst komma till tals. Alla moderater är nämligen inte lika förtjusta i denna nya moderata invandringsextremistiska hållning. Men så länge Reinfeldt vinner val åt partiet låter de flesta honom hållas. En av dessa skeptiker är Carl-Axel Roslund tidigare moderat riksdagsledamot, numera fullmäktigeledamot i Region Skåne. Han är både förvånad och besviken:
– I min bok så är Sverigedemokraterna ett salongsfähigt parti.
Roslund är imponerad av Reinfeldts förmåga att vinna val men hänger inte alltid med i det som de nya Moderaterna står för. I motsats till en del andra partikamrater är han dock inte beredd att gå över till SD: Han anser att SD skyller alla problem på invandringen och att det inte är fullt så illa. Däremot anser han att moderaterna borde låta sig influeras av SD:s invandringspolitik:
– Ja, det tycker jag. Den här uppgörelsen med MP, den leder snett. Vi är för generösa. Titta på Södertälje, som tagit emot fler irakier i hela USA. Samtidigt sprider folk den här bilden att vi svenskar skulle vara rasister. Jag känner inte igen den bilden.
Roslund anser också att moderaterna har mer gemensamt med SD än med Socialdemokraterna och betraktar Sverigedemokraterna som ett borgerligt parti. I motsats till sin partiledare har han bara gott att säga om Ilmar Reepalus förslag om prövotid för medborgarskap:
– Utmärkt. Han sa precis vad folk tycker. Jag träffar många, man ska inte säga enkla människor, men när jag tar en pilsner och snackar med folk så hör jag ju att Ilmar träffat helt rätt. Ilmar har inte tillhört de populäraste förut, men detta gillar folk.
Fredrik Reinfeldt är bekant med att de här åsikterna finns inom partiet och att hans hårda linje gentemot SD har resluterat i “en del utträdesbrev”. Vad han anser om sin brittiske kollega David Camerons diametralt motsatta “hårda linje” – mot multikulturalism, massinvandring och invandringsrelaterad kriminalitet och extremism – får vi dock inte veta, något som annars hade varit intressant eftersom Reinfeldt alltid beskrivit Cameron som sin själsfrände och bästa kompis.
Juholt svarar Reinfeldt.
SDS
