M blev sossar, SD blev moderater.

M gick igenom en komplett förändring, de blev "nya" M. En ny liberal typ av socialdemokrater med inslag av en begränsad fri företagsamhet.

M behövde inte bry sig om opinionen eftersom förändringen skedde nästan omärkligt. Ett par av de få saker som skiljer M och S är en hundralapp mer eller mindre i skatt och ett dussintal statliga bolag som ska privatiseras eller inte. I övrigt skilder de sig inte mycket, fastighetskatten kanske, men annars inte mycket. Bägge partierna vill bibehalla ett hogt skattetryck, ha mer homosexualitet och en snabbare överföring av svenska områden till arabiska och afrikanska kulturer och folk.

SD blev mer moderat, många moderater har gått över till SD och fler ligger i väntan på en övergång. Nya M skrotade försvaret, det blev droppen för många moderater som alltid sett M som en garant av försvaret.

Många kärnsossar, fackliga sossar går över till SD. Ceterpartister som ser Centern åka ur riksdagen i höst, Fp, Kdare och några kommunister från V gick över till SD.

SD är nu ett slags mittenparti med folk från alla partier. Det som enar dem och de flesta svenskar är frågan om den katastrofala massinvandringen och hur den har förstört Sverige.

Många går ifrån sina partier trots att SD inte alls står nära dem i andra frågor. Man gör det därför att man värderar den gemensamma synen som den viktigaste prioriteten. För några är massinvandringstoppet viktigare än frågan om socialism eller kapitalism. SD funger som en nationsförenare, partiet förenar folk från långt till vänster till höger.

Att stoppa mssinvaindrgen är idag den viktigaste politiska frågan i Sverige trots att de andra partierna låtsas som om det regnar. Den blir viktigare för varje vecka eftersom man ser märkbara försämringar hela tiden. Massinvandring av hundratusentals nya som strömmar in över alla gränser och occuperar område efter område fungerar inte, varken kortsiktigt eller långsiktigt. Det som i början kanske sågs som en "invandringspolitik" ser numera mer ut som ett befolkningsskifte. Det är ganska klart nu att partiernas prioritet är att snabbt få bort svenskar från många områden, pressa in obegränsat med flyktingar, bygg deras moskeer och gå vidare till nästa ort. Partierna pratar bara om integrering medan områden blir farligare och förfaller till krigszoner.

Partierna ser integrering som sitt enda uppdrag framför sig, men en helt osynlig massinvandring väller in över gränserna bakom ryggen, hur kan man vara så blind? Och varför kallas det integrering när invandrare ersätter svenskarna, det är snarare segregering.

Tja, det är ingen ide att ställa frågor längre, politkern struntar i konsekvenserna av allt de gör, så länge de tjänar ihop till sin pension så är de nöjda.

Därför måste partierna ges sparken. SD förenar sverige och folk från alla övriga partier bakom en vilja att få tillbaks en trygghet som inte längre existerar, det är våra nya politikers huvuduppgift. Sverige måste tillbaks till den fridsamma idyll som en gång fanns här, där man kan ha kaffe på altanen utan att behöva lyssna på skottlossning och se expoderande bilar och kroppar fallande från balkongerna omkring oss.

Är det så svårt att fatta?

Det har ingenting med rasism eller extremism att vilja ha lugn och ro runt sig eller att ha en uppfattning om hur Sveriges framtid ska se ut. Det är däremot extremism att försöka dölja verkligheten, brottssituationen och kostnaderna för massinvandringen. Att strunta i folkets vilja, förtrycka all debatt, stoppa all information om ämnet är extremism, det är ett folkförtryck som mest liknar en diktatur med åsiksförtryck. ab svd dn