Tio svenska förlag ger ut samhällskritisk text om Afrika, men Sverige då?

Eritreanen Dawit Isaak som bodde i Sverige i fem år fram till 2001 innan han flyttade tillbaka till Eritrea har skrivit samhällskritiska texter om Eritrea.

Han skriver om "förtryckarlandet" Eritrea. I hemlandet kanske han har svårt att få sina texter publicerade men i Sverige ska nu tio förlag ge ut hans texter. Boken ska spridas på bokmässan i Göteborg säger hans supporter i Sverige, Björn Tunbäck från Reportrar utan Gränser.

Samtliga stora tidningar i Sverige har gått samman i en nationell kampanj för att Dawit ska få yttra sig i sitt hemland utan censur och förföljelse. 300 svenska redaktörer kämpar för Eritreas yttrandefrihet trots att ingen vet vad Dawit skrivit. Svenska riksdagsmän har engagerat sig i fallet och mängder med kändisar engagerar sig i Eritreas framtid.

Svenska aktivister engagerar sig gärna i saker i andra länder, helst så långt bort från Sverige som möjligt. Sånt visar att andra länderna är mycket sämre än kloka, öpppna Sverige som minsann har yttrandefrihet och är ett modernt land.

Men om en svensk skribent försökte bryta sig ur konformitetsskalet i Sverige och skriva en samhällskritisk text så skulle han behandlas som en livsfarlig paria av det svenska etablissemanget. Media och etablissemangent skulle betrakta honom som en farlig outsider som måste frysas ut, samhällskritik ska tystas ned i Sverige, konformitet styr.

En samhällskritiker i Sverige får inget stöd av journalistklubben i Burundi eller Eritrea, inte ens journalistklubben i Sverige.

Det finns svenska samhällskritiker som inte går på medias overkliga konsensussyn att "Sverige är bäst", "vårt sossesocialist-kapitalist system ha gjort oss till en ledande nation i Europa" och liknande egoparoller.

Media och politiker försöker ständigt propagera om vår egen förträfflighet men den bilden är långt ifrån sann. Bara en artikel kan hittas i svenska media om Sveriges världsrekord (nr. 2 efter Sydafrika) i våldtäkter. Inga artiklar kan hittas om våra rekord i andra grova våldsbrott.

Inga artiklar kan hittas som beskiver vår realinkomst som är bland de lägsta i Europa. Man hittar helt enkelt inga artiklar som ärligt beskriver hur Sverige ser ut jämfört med andra länder.

Däremot går det inte ens en vecka mellan rapporter som publiceras som visar hur bra Sverige ligger till på olika sätt. "Svenskar är lyckligast i Europa" skiver man baserat på någon rapport utan verklighetsförankring men man undviker att rapportera att vi har rekord i självmord och psykisk ohälsa. Man försöker ge oss en falsk bild av verkligheten.

Journalisten som skrev en samhällskritisk text om Sverige med titeln "Sverige: Sluten anstalt" kunde inte få den publicerad någonstans. Samtliga förlag han vände sig till vägrade publicera boken.

Boken som inledningsvis skulle beskriva Sveriges industriella problem blev efter mycket forskning mer generell i sin samhällskritik. Så här skrev författaren i inledningen:

Har vi censur i Sverige?

Nej, det har vi inte, formellt sett. Däremot har vi en stark benägenhet att tiga ihjäl all kritik som inte är välkammad, system-anpassad och därför egentligen inte kritisk allls.

Den här boken är ett exempel på detta. Manuskriptet har erbjudits alla ledande

förlag - och flera inte så ledande. Alla har sagt nej.

Tyvärr vet jag mycket väl varför. Förläggarna är fega, från Bonniers via Norstedts, Timbro, Ekerlid , DN:s Förlag och många andra. Man skyller på marknaden men menar i allmänhet något helt annat. Som:

- Vi vill inte stöta oss med familjen Wallenberg ( genom att publicera sanningen om affärerna under kriget ).

Så sa en förläggare rentut, sak samma vem. Flera andra sa:

- Faen, det här går för hårt åt sossarna ( genom att berätta hur man med bidragens

hjälp skapade västvärldens mest heltäckande maktmaskin ) .

Min bok ifrågasätter alltså det heligaste av alla: det omskrutna svenska syste met. Den påstår att Sveriges nedgång, som är dramatisk, beror på att näringslivet (inklusive den där familjen! ) bara alltför väl anpassat sig till ett samhälle där man valde att socialisera människorna istället för företagen. Sverige blev med alla betydande makthavares goda minne den mjuka ofrihetens land. Eller annorlunda uttryckt:

Svensken blev lurad , så in i helvete lurad.

Staten (läs: S ) blev en maktmaskin, beroende av att skapa ständigt mer hjälplöshet, beroende - och därmed ofrihet .

Läs Ulf Nilsson's bok, hans kritik är oerhört träffande trots att boken skrevs långt innan Volvo blev ett kinesiskt bolag. Boken finns online i utlandet eftersom ingen vågade publicera den i Sverige av rädsla för (vad) något. Ulf Nilsson's Sverige: Sluten Anstalt. Jag slår vad om att över 99 % av befolkningen aldrig hört talas om boken, ett bevis på medias makt över vår brist på kunnande och vår okunskap som vi baserar våra partival på?

Samhällskritik i Sverige stoppas överallt av stora och små media, viktiga och oviktiga politiker och makthavare. Vilka i etablissemanget har någonsin engagerat sig för yttrandefrihet i Sverige? Har någon av de 300 redaktörerna som hyllar Dawit ens kännedom eller en åsikt om att Ulf Nilsson's och Lars Vilk's yttrandefrihet inte existerar i Sverige?

exp dn ab svd