Krig är fred och våldtäkt är ett privilegium.

(Lånad från Fria Tider)

I propagandan skildras våldtäktsmannen alltid som svensk, trots att han i verkligheten oftast är invandrare. Men att makten blivit överbevisad om den saken spelar ingen roll, skriver författaren HENRIK JOHANSSON. Nu är det nämligen svenskarnas fel att det blir våldtäktsmän av våra invandrare.Så här säger han:

Jag har aldrig befunnit mig på mordplatsen. Men om jag nu har varit där, så har jag i varje fall inte dödat någon. Men skulle jag ha dödat så är det i nödvärn. Eller på grund av tillfällig sinnesförvirring. Plus att jag har förmildrande omständigheter. Jag ångar mig djupt, om jag nu hade mördat alltså.

De allra flesta skulle nog be den här mannen att bestämma sig. Är han oskyldig, eller är han ångerfull? Det går inte att dubbelgardera. Det blir bara idiotiskt.

Precis lika befängt blir det när Sveriges politiker och journalister kommer till ämnet våldtäkter. Och det faktum att förövarna vid överfall så gott som alltid är invandrare. Och att offren så gått som uteslutande är svenska tjejer. Även i områden som Botkyrka, Rosengård och Angered där vita är en minoritet.

Maktens första reaktion när detta kommer på tapeten. Tysta ner, och blåneka.

”Våldtäkt sitter inte i hudfärgen.”

”Vem är egentligen invandrare… och du… visste du att kungabarnen har invandrarbakgrund… fniss… fniss…”

Detta var vad svenskarna fick höra när gruppvåldtäkt började bli ett allmänt begrepp. Det var efter uppmärksammade överfall i Skogås där några turkar våldtog två svenska småbarnsmammor och sprutade hårspray i underlivet på dem. Samtidigt som de pratade om att invandrarna skulle ta över Sverige.

Liknande övergrepp skedde i Tumba, Halmstad, Skövde, Borås, Södertälje, Falköping, Vallentuna, Aspudden. Ja, faktiskt i princip varenda stad. Under samma år skedde även serievåldtäkterna i Malmö. Där ett gäng invandrare överföll sammanlagt nitton tjejer under sommarlovet. De valde bara svenska offer. Och mest uppmärksammat blev våldtäkten i Rissne där nio invandrare berättade under en lektion om hur de planerade att våldta en svensk tjej. Vilket de senare gjorde. De fick stöd av skolkompisar som berättade att våldtäkt på svenska tjejer inte var lika farligt.

Vid vartenda fall var förövarna invandrare. Vid vartenda fall var offren svenskor.

Och makten blånekade.

”Majoriteten av våldtäkterna begås av svenska män”, var löpsedeln på Svenska dagbladet.

Expressen hjälpte till.

”Svensk, så ser den genomsnittliga kvinnomördaren ut”, skrev tidningen för att påminna om vilka som hade den sämsta kvinnosynen.

Sedan kom rapporten från Brottsförebyggande rådet. Den visade att kritikerna hade rätt. Invandrare begick fem gånger fler våldtäkter än svenskar. Och då hade man ändå försökt frisera till siffrorna så gott man kunde. Till exempel räknat in norrmän, danskar och tyskar. En stor andel som alltså spär ut våldtäktsbenägenheten i den grupp som gemena man kallar för invandrare.

För ärligt talat, även om det inte finns någon aktuell, statlig statistik att vila sig mot. Hur många gäng av islänningar tror du själv drar runt i tunnelbanan och tafsar och rånar?

I Oslo avslöjade polisen att samtliga överfallsvåldtäkter mellan åren 2006 och 2009 hade invandrade gärningsmän.

Även Nationaldemokraterna, Svenskarnas parti och Sverigedemokraterna har granskat våldtäktsdomar och kommit fram till samma mönster. Invandrade våldtäktsmän, svenska offer.

Det är med andra ord inget snack om saken. Det är ett faktum. Det är bevisat. Och sedan bevisat igen. Till den grad att det blir löjligt att ens försöka påstå motsatsen.

Och samma politiker och journalistkår som tidigare teg och förnekade detta, kommer nu därför med helt nya påståenden. Det är ingen hemlighet att invandrare begår fler våldtäkter, heter det idag. Men det beror på att de är förtryckta. De är arbetslösa och har taskig ekonomi, och då våldtar man. Det vet alla. Förmodligen har du själv känt så precis innan löning. Visst blir man sugen på att våldta då? Dumma Wilhelm Moberg som aldrig skillrade hur Carl-Oscar våldtog Kristina från Duvemåla medan de levde i Fattigsverige.

"Rasisterna” hade alltså rätt i sak medger man nu, men det är inget som påverkar i övrigt. Eftersom man samtidigt har kommit på att våldtäktsmän är förtryckta. Och med detta nya resonemang är ju våldtäkterna, rånen och överfallen på svenskarna bara bevis för vilket privilegiet folk de tillhör. Och vilka stackare invandare måste vara som gör så här.

Hur ska man tolka detta? Betyder det att polisen kommer sluta prioritera brott mot invandrare? Och kommer rättsväsendet sluta straffa sådant hårdare? Att begå brott har ju helt plötsligt blivit tecken på att man egentligen är förtryckt.

Men i de sammanhangen snurrar resonemanget helt plötsligt tillbaka igen. Våld mot invandrare är fortfarande resultat av att de tillhör en utsatt grupp. Det är bara när invandrare begår brott som logiken blir omvänd.

Kort sagt. Om svenskarna slår är de rasister. Blir de slagna är de rasister. Och i båda fallen är invandrare en utsatt grupp.

Frågan är varför makten överhuvudtaget besvärar sig med att göra undersökningar. För det spelar ju liksom ingen roll vad statistiken visar. På ena eller andra sättet blir slutsatsen ändå desamma. Svenskarna är dumma. Invandrare är en resurs. En resurs som behöver pengar. Och nu visar statistiken att de behöver ännu mer.

Lilka siffror från BRÅ skulle egentligen få politikerna att komma fram till något annat? Vad för statistik skulle kunna få dem att utbrista att invandrare borde ha mindre pengar. Att de är skadliga. Att vi borde ha färre av dem. Att vi borde ställa högre krav.

Naturligtvis kommer vi aldrig höra en etablerad politiker säga detta. Så varför ens bry sig om att ta omvägen förbi en undersökning? Vore det inte enklare om politikerna gjorde direkt vad de redan hade bestämt sig för.

Vi kommer satsa mer pengar på invandrare. Eftersom de begår brott… eller blir utsatta för brott… vi vet inte riktigt… mer pengar ska de ha i alla fall. För svart är bra, och vitt är dåligt.

Ingen politiker säger det rent ut. Men är det inte den principen som alltid går igen vad som än ska förklaras? Är det inte den principen som alltid tittar fram bakom axeln? När statistik visar att invandrare oftare blir frikända. Då bevisar det att de blir oskyldigt anklagade (Tidningen Dagen 080817). Medan statistik som visar fler dömda invandrare är bevis för att de lättare bli fällda (DN 100825).

Vi får lära oss att svenska män har den sämsta kvinnosynen. Att det är svenska män som mest slår sina fruar (SVT 060610). Samtidigt som vi också får lära oss att det är extra synd om invandrarkvinnor. Och att de behöver extra hjälp (SVT 070308).

I alla självmotsägande och inkonsekventa förklaringar finns det ju faktiskt bara en gemensam nämnare. Invandrare är bra, svenskar är dåliga. Och oavsett vem som gör vad mot vem så ligger det kollektiva ansvaret ändå alltid hos de sistnämnda.

Och när ursprungsbefolkningen har tagit emot nära två miljoner människor. På bekostnad av sin välfärd. När de har anpassat allt från skolavslutningar till helgdagar. Erbjudit skattelättnader, positiv särbehandling och särskilda bidrag. När de har plockat bort blonda barn från broschyrer och spargrisar från bankerna. Allt för att inte irritera de hitflyttade. När ursprungsbefolkningen, efter allt detta, får veta att rasisterna nog hade rätt. Svenskarna blir faktiskt våldtagna av människor som man visat denna gästfrihet. Då får de samtidigt höra att det egentligen beror på att de inte har varit tillräckligt gästvänliga. De har inte gjort nog. De hitflyttade behöver mer pengar, mer förmåner. Vi måste anpassa mer.

Från ett fågelperspektiv blir det naturligtvis helt bisarrt. Men resonemanget följer ju bara den återkommande mall som blivit så vanlig att befolkningen tar den för given. Klart att det är svenskarnas fel – på något sätt. Det handlar bara om att räkna ut hur. Instinktivt vet alla detta innan utredningarna ens är klara, och oavsett vad det är som utreds. Alla vet det, eftersom det alltid är så. Det är den återkommande nämnaren i alla förklaringar som makten matar ursprungsbefolkningen med. Oavsett om deras politik har gett oss gruppvåldtäkter eller upplopp i förorterna. För precis som den påhittade mannen i rättegången, är makthavarna vare sig oskyldiga eller ångerfulla. Bara ynkryggar som börjar med att förneka. Därefter ljuga. Sedan bortförklara och sedan komma med nya bortförklaringar när de första inte fungerade. Och det enda som är konsekvent är deras försök att slippa stå till svars för vad de vet att de har ställt till med.

svd svd dn dn

Lånad från Fria Tider.