Regeringen klarar inte att skydda yttrandefriheten.

Demokrati och yttrandefrihet, det var något som fanns i Sverige för många år sedan.

Numera klarar inte vara myndigheter att skydda personer och partier som vill ha möten.

Ibland har polisen en stark närvaro vid kulturella eller politiska möten om man väntar sig bråk från vänsterextremisterna, Afa/Expo/SSU, Ung Vänster mfl och invandrargrupperna.

Ofta stoppas möten trots stark polisnärvaro. Polisen tycker det är enklast att stoppa möten och skicka iväg politiker eller Lars Vilks om de angrips av hotfulla grupper från våldsvänstern.

I vilket annat land skyddar man inte mötesdeltagarna? Jag kan inte hitta ett annat land som kallar sig demokratiskt där lagliga möten avbryts av våldsgrupper och och stoppas med polisens hjälp.

Vårt problem att uppratthålla demokrati och yttrandefrihet får ännu större problem sedan Alliansregeringen nu kräver att mötesarrangörer betalar om de behöver skydd av SÄPO.

De vill att vi ska betala för delar av SÄPOs kostnader om vi vill skyddas.

Jag antar att riksdagpartierna slipper betala för skydd och bara redan övertaxerade små meborgare som Lars Vilks mfl tvingas bekosta kalaset.

Vi fick aldrig internationella valobservatörer trots att Danmark krävde det. Vi är uppenbarligen i desperat behov att återfå yttrandefriheten nu innan valet.

Vi fick aldrig någon debatt om SDs kärnfrågor men trots det har SD nu har ökat från 5 % till 6 % och senast till 7 % i väljarundersökningar. I kommuner och ungdomsval ökar de ännu mer.

Om SD ökar så starkt trots en massiv mediakampanj mot dem i alla tidningar, i TV och Radio och med hjälp av samtliga institutioner i Sverige så är det fenomenalt, helt makalöst.

Men det betyder mer än så, väljarna inser att media ljuger hela tiden, väljarna inser också att politikerna i riksdagpartierna inte vågar ta en debatt med SD.

Politikerna har skapat allvarliga problem som de till varje pris vill dölja. De har hundar begravna och väljarna vet det eftersom samtliga svenskar numera personligen upplever konsekvenserna av den katastofala massinvandringen. Det har kunnat pågå enbart för att alla problem tystats ned av politiker och media som samverkat i detta brott mot våra mänskliga rättigheter.

Informationsfrihet och yttrandefrihet är gundstenar i en demokrati. Demokrati var det som vi hade innan extremister tog över de politiska partierna. Allt började med antidemokraten och kommunisten Olof Palme. Nu ser till och med Fredrik Reinfelds "moderata" moskepolitik ut att vara mycket lik Olof Palme. Plame inledde massinvandringen av muslimer och flyktingar utan flyktingstatus, Reinfeldt fördubblade den förra S regringens massinvadringssiffror.

Nu 2 - 3 miljoner flyktingar senare så fortsätter Alliansen massinvaindringen, helt utan motiv, utan att förklara varför.

Vi väljare kan bara gissa varför de vill ha så många invandrare, samtliga invandrare med hjärna säger att vi tagit in för många.

Varför är det bara några tusen politiker och journalister som vill fortsatta importera fler problem. Det är de enda i Sverige som inte fattat att landet hotas av kaos. Våldet har redan slagit rekord, varje år slås nya rekord.

Tiden för prat och debatt är över, riksdagspartierna vägar inte debattera de viktigasta problemen. De är dödstysta om vad de gjort med Sverige, så blir det fram till valdagen. Då kommer några av partierna att åka ur riksdagen och först då kan vi börjar rädda Sverige med hjälp av ett nytt parti.

Hur snabbt eller hur långsamt det tar att rädda Sverige avgörs enbart med hur stort partiet Sverigedemokraterna blir. Väljarna bestämmer om Sverige ska räddas eller inte. Om en vecka vet vi i om det är värt att bo kvar i Sverige eller inte. svd svd svd svd dn dn dn dn ab ab ab svd svd ab

SDs öppna brev till riksdagspartierna besvarades först av Lars Ohly. SDs brev inleds så här;

Öppet brev till partiledarna för Sveriges riksdagspartier angående det eskalerande våldet från extremvänstern

En lång valrörelse går nu mot sitt slut, en valrörelse som började med våldsamma överfall och mordhot mot Sverigedemokraternas ungdomsförbund ute på landets skolor och som ser ut att sluta med kravaller, blodbad och förstörelse. Orsaken till förekomsten av dessa mörka element i den svenska valrörelsen stavas extremvänstern. I skydd av förment goda paroller, samhällets naivitet, ett medvetet blundande och ibland också ett direkt moraliskt och ekonomiskt stöd från delar av arbetarrörelsen har denna onda kraft kunnat växa sig så stark att de nu hotar vår demokrati i dess grundvalar.

I mer än två decennier har extremvänstern närmast ostört kunnat misshandla, trakassera och hota sina meningsmotståndare. Trots att man företräder en lika avskyvärd ideologi och använder sig av lika avskyvärda metoder som nazisterna, så har det etablerade Sveriges reaktioner på extremvänsterns härjningar sällan blivit särskilt starka eller särskilt djupgående. Inte ens skövlingen av Göteborg 2001 ledde till några krafttag mot våldsvänstern. Fokuset och fördömandena flyttades snabbt över på de poliser, som med fara för sitt eget liv hade försökt stoppa extremvänsterns härjningar.

För egen del har jag levt med hotet och våldet från vänsterextremismen under större delen av mitt vuxna liv. Jag har sett mina vänner få sina hem förstörda och sina barn hotade. Jag har sett mina vänner bli slagna med knogjärn, järnrör, stenar och flaskor och jag har sett dem bli sprejade med tårgas och jagade med knivar. Jag har vänner som mot sin vilja tvingats lämna politiken av omsorg om sin familj och jag har till och med vänner som tvingats gå i landsflykt efter upprepat våld som riktats mot både dem och deras kära.

Allt detta har jag sett och jag har fått nog nu.

Läs resten på SD kuriren.